16 feb

Idag har jag gjort falafel. Som de mesta av min mat så definierar det hatkärlek på det sättet att jag äter den som ett djur och tänker hur otroligt briljant jag är som lyckats laga så satans god mat. Timmen efteråt vill jag stoppa fingrarna i halsen av tanken. Vet inte vad det betyder. Men mat har jag ju fått åtminstone.

Idag så mntade jag benämningen "Brezjnev med brynen" som en easy reminder till mig och mina hangarounds som har prov på måndag, om Kalla Kriget. Den enda responsen jag fick var av Lotta, som för den delen är ett bra betyg, men jag förstår inte vaför ingen sagt det förut. Like a glove, liksom.

Imorgon börjar jag halv jävla ett, och jag undrar ständigt vad fan det är frågan om? Igår hade vi lektioner inställda, när jag kom till skolan idag så var lektioner inställda. Jag blir skitsur. En hel dag som bortkastad. Dålig stil.

I got nothing more.

13 feb

Livskvalité är något jag uppskattar mer än någonting annat. Livskvalité när jag har göttat till med allt och bara känner hur fint jag har det. Som tidigare, eller förra veckan (inte så noga, det hör också till friheten) när jag duschade i kokhett vatten, med tända ljus och drack vinet sittandes i duschen, så att jag till och med kunde tycka att det är okej att jag inte har ett badkar, och lagade massa italiensk mat och åt det på min finaste gammeldagsa gröna, lite fint slitna ovala gustavsbergstallrik och drack rödvin, och rödvin och tittade på den enda filmen som kan manövrera om min själ så mycket att ingenting känns jobbigt längre. Vicky Christina Barcelona.

Det var kvalitet på vardagen som annars består av konstant ångest för allt viktigt att göra, konstant ångest en gång till för ALLT ANNAT viktigt att göra, mattor att dammsuga, disk att diska, gym som måste, men inte besöks i tron om att "jag fixar allt annat idag, så är jag helt free och kan träna jättemycket imorgon" As if ever, och surt kaffe som aldrig smakar bra längre. Och den ständiga och påtagliga ensamheten att försöka ignorera på 20 kvd när man sitter som fastlåst framför datorn för att komma på sig själv logga in på facebook av ren automatik, som om jag bryr mig?

Well, det är då den här kvalitén hjälper bra mycket och kan åtminstone skjuta upp nästa totala breakdown och skänka lite hopp om att" ja, men det ordnar sig snart, be cool, honey"

Men sanningen är ju ändå att jag trivs ju hemskt mycket med vara själv. Och jag tycker ju om kaffet. Kom igår med mamma fram till att jag klarar mig, och trivs verkligen själv bara jag får miljöombytet, som blir så svårt att få i en etta som jag konstaterat är mindre än de flesta jag känners, rum.

Så, det är därför jag har mobiliserat mig själv med en hög papper på ena sidan, datorn framför mig, kaffekoppen (som inte smakar lika surt som mitt) på den andra sidan, och Morgonpasset i högtalarna bakom mig. Och Gud, vad jag trivs. Hemma hos mamma och pappa - själv! Mycket viktigt. Jag trivs bäst här ute i skogen själv, när jag får gå och plocka som jag vill, göra vad jag vill, bara för att jag kan när jag får vara i ett stort hus för omväxlingens skull. När man är själv så får man äta frukosten i lugn och ro utan att någon säger "Ska du ha mer, annars plockar jag in smöret?" och man vill helst bara skrika "JA MEN INTE JUST NU FÖRFAN LÅT VA" men man gör motvilligt två mackor, inte alls lika omsorgsfulla som de kunde ha varit om man sluppit tidspressen. Och man får lyssna på musik och radio hur högt man vill, och man behöver inte plocka undan något just då, för man får plocka som man vill ju, jag sa ju det. Och man slipper till och med att hundarna skäller och härjar hela tiden, för jag verkar vara den enda som riktigt kan hålla dem lugna, de bara sover när jag får bestämma, själv. Och det kan till viss del bero på att jag tråkar ut dem, och inte ger dem skinka och korv varannan halvtimme. Men jag får ju åtminstone göra min macka när jag själv vill.