snart kommer pengarna du alltid förtjänat
snart kommer kärleken du tvingade fram
snart ska du slita ut ditt trasiga hjärta
snart kommer hela världen dyrka ditt namn

du sa kom, du måste tvinga mig ut
låt mig bara följa med
jag behöver dig
du sa kom, jag orkar inte va rädd mer
snälla ta mig någon annanstans
hör du mig

Six Feet Under

- "Twelve hundred yellow roses

sent to this adress please"

- "What would you like the card to say?

- "Fuck you, cunt."

constantly thinking about you

i've been thinking too much about you

see the sunset with no sleep at all

constantly thinking about you

and i can't get through this at all

i've listened to all the tunes i love

but they all made me feel quite blue

man måste härma dom
som orkar
dom som fortsätter ändå

02.04

Tänder en lampa, en bit bort. Har förut aldrig kunnat sova om det inte har varit kolsvart. Det är en av lamporna med den den svagaste watten, glödlampan som jag minns att jag stod och skulle ta från hyllan i affären när det var hon, hon av alla tusen som hade kunnat gått där, som gick förbi. Just då när jag skulle ta glödlampsförpackningen från hyllan. Vet att jag tänkte att ironi nog är den enda riktiga verkligheten jag vet. Men jag har den, mysbelysningen, en bit bort. Under täcken, två täcken, det ena brukade tillhöra dig, och jag är omringad av fem kuddar. Tre var till mig, och det andra två brukade tillhöra dig. Så att mörkret inte slukar mig..

bonjour, les garçons..

du & så jag

.. och så går tiden och till slut glömmer man att förneka, att ständigt förneka och låtsas om att det aldrig fanns, att det såklart betydde något, men inte nu längre, man glömmer att vara i försvarsläge, och då börjar saker komma tillbaka…
och då börjar jag plötsligt tänka på våra telefonsamtal, varje kväll som vi inte va med varandra men att jag i alla fall kunde skriva till dig, skriva att jag längtar efter dig och att jag visste att du skulle svara med samma sak. du skulle läsa, du skulle känna det, och du skulle svara mig med samma sak. du skulle svara med samma sak. varje kväll vi var med varandra, nätterna vi somnade ihop, morgnar vi vaknade tillsammans. morgnar jag alltid fick dra upp dig ur sängen, morgnar vi åt frukost tillsammans, en kopp vid dig, en vid mig. ett glas juice vid dig och ett vid mig. jag kan inte ens äta en grapefrukt längre för den andra delen tillhörde alltid dig. morgnar vi drack mer kaffe, morgnar som blev till förmiddagar, förmiddagar vi la oss i sängen igen, förmiddagar vi tillbringade med varandra tätt intill under täcket, pratade, skrattade (det är få, väldigt få saker som faktiskt berör mig så djupt som att se dig skratta. få, så få saker som kan göra mig så glad. Att se dig vara glad).. Morgnar när vi älskade med varandra. Du och jag. Självklarheten i att jag skulle få somna med dig, att vakna upp med dig vid min sida. att du skulle ringa mig, att du skulle svara när jag ringde dig. Att vara räknad. Att vi räknade med varandra. Det givna, det självklara, det trygga i att vi var vi, vi var oss, vi var du & så jag..

I know nothing about letting go If this is what we need, then let us know