Ensam och otrygg

Alla ropar efter hjälp, omedvetet eller medvetet.

Det här vet jag inte vad det är. Om det är medvetet eller inte, jag vet bara att det nog är det jag gör. Tror jag. Jag har verkligen mått då speciellt dåligt dom senaste dagarna. Jag har kännt att allt varit bra. Jag har känt att det kommer ordna dig. Men nu vet jag inte hur det kommer sig att känner så som jag gör. Jag känner mig som den mest ensammaste människan som finns. Hela dagen har varit så hemskt. Den har inte varit bra alls. Jag har bara gått runt och tänkt tänkt, och tänkt på alltihopa. Jag har haft panik, och jag har bråkat och jag har inte haft en bra dag alls. En jävla skitdag helt enkelt. Och jag känner bara att jag vill känna mig trygg. Idag har jag känt mig otrygg, inte hemma, och ensam. Ensam och otrygg. Och jag har bara velat prata med någon som förstår. Någon som bryr sig. Som inte dömmer, och inte tror att allt har ordnat sig bara för att jag kan le och vara glad och inte bry mig om saken, för stunden. För det är bara för stunden. Jag har tänkt hela dan nu att jag verkligen hatar att jag ska vara som berg och dal bana, med ups & down och aldrig bara må på ett sätt hela tiden. Jag vet aldrig hur min dag ska se ut när jag vaknar. Hur jag ska må. Och allting påverkar mig, allting. Och jag vill ju bara att någon kan förstå och bry sig. Och "ta hem mig" så att jag känner mig trygg. Allt känns så fel. Den enda jag vill prata med är den sista jag kan prata med. Helt fel människa att prata med det om. Men alla andra.. Det känns inte som att någon annan förstår eller bryr sig. Jag är bara så jävla rädd, för jag känner mig så sviken. Det käns som om jag blivit ljugen för, förbisedd och bortglömd. Värdelös. Jag känner mig så ensam, helt enkelt. Jag vill bara få klartext. Få dig att säga att såhär är det oavsett vad någon annan försöker få in i ditt huvudet. Jag är ärlig och jag ljuger inte för dig. Och jag bryr mig om dig. Jag behöver höra det när varje jävel ska säga saker som sårar mig. Inte för stunden, men nu. Jag vill inte tro att du ljuger, jag vill inte tro att du utnyttjat mig, jag vill inte tro att jag bara är någon som funkar för stunden. Jag vill inte tro det.

Den enda som jag verkligen någonsin kunnat prata med, är den sista jag får och kan prata med.

Fan, jag orkar inte..