Åh!

Idag är en sån där kväll som man tänkte lite inna att "Fan vad skönt, kom igen, det blir bra!".
Men det blev helt plötsligt lika värdelöst som man borde räknat ut innan! Hannah och Mike bjöd med mig på bio, eller ja, eventuellt. Om inte bara lite filmkoll hemma hos Hannah. Jag har varit lättirriterad hela dagen idag, kan bero på att jag inte somnade förns 03.00 igår natt, och gick upp 06.00. Så jag blev lack när dom inte kunde bestämma sig för Bio eller inte. Och jag tänkte, fan! Jag är hemma och gör nytta istället. Pluggar en jävla massa Lag & rätt, och matte, och hej, och hå och myser här med mamma, och äter god mat och kollar på när Blondin-jävla-Bella snurrar runt som en jävla disktrasa på Let's Dance och skrattar åt det.
Ja, det verkade ju som en bra idé först. Men nu är jag så grymt uttråkad. Har förvisso kommit en bit på uppsatsen, men min motivation faller isär nu minut för minut, och att jag ens skulle mirakulöst nog ens lägga ett öga på matten till exempel är ju lika troligt som att Blondin-Bella dansar bra ikväll. Och jag har myst med mamma jättemånga kvällar i rad nu och det är inte lika roligt och mysigt längre. det är kolsvart i hela huset och en tröttsam stämning, och ingen mat blir det heller. Och Let's Dance är väl tragiskt nog det enda jag har att se fram emot ikväll, och jag vet att jag kommer tröttna efter de första tio minutrarna. Och inte nog med det så måste jag för att bota min prestationsångest fortfrande plugga i en och en halv timme till, tills det börjar för att må lite bra i själen. BAJS!
Jag kunde ha spenderat min fredag på något annat sätt, ju. Fan.

Nå väl. Jag var ju iaf hos ortopeden idag, och han beslutade att dom skulle orpera med kortisoninjektion så fort som möjligt. Blir säkert bra, dom vet ju bäst. Sedan åkte jag till skolan och hämtade plugggrejer, sedan fikade jag med mamma, och handlade, och handlade lunch, och sen har jag bara varit här hemma och deppat över mitt dåliga humör.

Fick nyss sms av Mike, dom ska inte på någon bio iaf. Får åtminstone mig att må lite bättre.

Nej, nu ska jag väl prestera lite, för det är ju det man gör bäst.