Jag har varit ett hopplöst psykfall till och från i två tre dagarn, där av - absolut ingenting. Jag är inflyttad i lägenheten nu, dock mycket kvar att göra men det har varit mycket tinnan dess att göra som jag tgit hand om, så jag är inte för dålig. Bara lite. Har haft sjukt lite tid allt, varit tvungen att plugga och så vidare, och haft fruktansvärd stressattacker. Gode Gud, men nu känns det lite bättre i alla fall.
Sitter i lägenheten och äter müsli med banan och väntar på att jag ska bli någorlunda rofylld, för att läsa bok. Har nämligen hämtat den sista nu hos Adde. Imorse grät jag nästan lite när jag läste. Skulle kunna ha legat och läst hela dagen, druckit kaffe och haft det gött. Men det är inte ansvarsfullt. Jag har nämligen blivit det. Vuxen och ansvarsfull. Det är fint, det. Hm.
Imorgon har jag sovmorgon till klockan tio, men om jag ska vara helt uppriktig så vill jag inte ens det. Nästan alla mina dagar börjar kvart över åtta, och slutar halv fyra med lektioner sjukt tätt inpå varandra, så istället för att jag värderar den tid jag får till över så blir jag bara sjukt rastlös. Kommer förmodligen vakna tidigt imorgon och bara sitta och rulla tummarna eller något. Har ingen mer ork idag för att plocka och ordna här hemma. Hade tänkt ta det sista i helgen. Får bli så.
Jag känner mig helt tom, jag har varken något att göra eller skriva. Är det såhär det känns att vara helt tillfredställd? Hoppas inte, för det är jag ju egentligen. Har massor mer att göra, men det har jag inte lust med just nu.
Nej, jag ska nog stirra lite in i väggen eller något mer kreativt.
Ciao
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar