23.35

Så hjärtskälvande vacker, att jag får ont i kroppen.

Idag är en dag jag trivs i. Mest för att jag för en gångs skull kan hålla mig ifrån att bli helt sönderstressad så fort någonting kräver mer hjärnaktivitet än en guldfisks. (Faktiskt helt hemskt att jag mår sådär, hjärtklappning och högt blodtryck hela tiden, borde kanske styra upp en redig hälsoundersökning) - men också för att jag idag har växt lite i mig själv. Babysteps, tycker kanske ni, men för en hårt (tankfullt menat, såklart, jag är latare än allt och alla!) arbetande/grubblande människa som mig så är det skönt när man kan säga nej, för en gångs skull. Mina bästa vänner är ute och festar.. Och jag? Ja, jag har varit hemma all day long och skrvit "att göra"-listor och läst bok. Men det fantastiska är att jag känt mig alldeles tillfreds med det. Alla har ringt och velat antingen festat, eller bett mig fixa tavelkrokar (host!Adde) men jag har sagt nej, utan att ångra mig. Jag har pysslat och fixat här hemma och övningskört lite (Jag gillar framstegen när jag inte behöver involvera hela uttrycket "Helevetes-förbannade-äckel-fitt-bil-fan" utan kanske bara en litet helvete? Eller så lite som ett fan? Det är skönt. Dessutom har jag åkt till Mikaela och hämtat bok nummer två.

Största anledningen till att jag valt att stanna hemma är för att jag har gått och blivit världens töntigaste (och säkert mest efter också?) trettonåring och kärat ner mig som fan i Twilight, både filmen och- böckerna. Det är långt ifrån okej, och lika långt bort ligger mina principer.

För en vecka sedan tyckte Adde att det vore en bra idé att jag skulle läsa den första av de fyra, böckerna. Ja, det var ju på gott och ont som jag blev helt fast. Hela gårdagens natt hade jag schizoanfall för att jag inte vågade läsa ut den första boken, för jag insåg att när jag väl gjort det så skulle jag få panik för att den är slut.. vilket jag fick, och natten blev lång och krävande och smått tårfylld. Så idag åkte jag hem till Mikaela, sa hej tog bok nummer två ur hennes hand och åkte hem och slängde mig i sängen och läste tills jag fick ont i ögonen.

Ja.. Vad ska jag säga? Min nya (pinsamma) drog.. För ett par dar sedan hyrde jag filmen också och sträck-kollade TVÅ gånger, plus allt extramaterial. Och det är långt ifrån hälsosamt när jag kommer på mig själv med att tro att jag är med i filmen eller boken. Det är riktigt uncool, men jag är så jävla in love.

Och bara för att stämpla in "TÖNT" i pannan på mig för andra gången så har jag givetvis kärat ner mig i Robert Pattinson också. Jag har faktiskt aldrig i hela mitt liv, fullt seriöst nu, inte sett en människa som är så vacker som han är. Jag har fått hannah-rogerfederer-syndromet, och tror nästan att jag kommer bli ihop med honom på riktigt. Det är fan inte okej. Det hade varit det om det inte vore så att fem miljoner till i världen vara kära i honom.. Men det är inte samma sak (såklart). Det är iaf vad jag försöker inbilla mig själv.

Nåväl, jag känner att den texten är långt ifrån sammahängande, lika så är min hjärtrytm.
Jag sitter nämligen och lyssnar på Robert Pattinson-låtar. Karljäveln ska ju självklart vara singer/songwriter gittarist också? Men hallå, han måste på riktigt vara skapad för mig?

Och att en människa som är så bländande vacker som han och samtidigt bär på två helt otroliga talanger som både musiker och skådespelare ger mig bara en jävla presationsångest.

Men här är i alla fall den finaste låten.. http://www.youtube.com/watch?v=BRvoq6vA43o
Jag blir helt tom på ord..

Nu ska jag fortsätta läsa boken och drömma om Robert.. Jag känner mig helt patetisk, men ja.. Jag får fan ta på mig det, nu.

Imorgon ska jag till Addes nya lägenhet, titta på den och dricka rödvin och prata och diskutera allt som man bara kan diskutera med honom. Tillexempel min nyfunna och olyckliga kärlek..

Hoppas bara detta är en fas? Ungefär som när jag var kär i Peter Magnusson, för typ en vecka sedan och jag tjatade ihjäl alla om det.. Jag tror jag släppt taget om honom.