11.53

Tragikomik.

Presationsångesten is on it's way och jag har fortfrande inte skrivit annat än rubriken till min samhällsinlämning. Fan också. Varför ska alltid jag vara så velig? Varför kan inte jag bara ta tag i sakerna när jag borde, varför ska jag jämnt bara ge allt i det jag som mest vill? Why, oh why?

Igår var trevligt, var på restaurangbesök med mina fina tjejor. Det blev helt galet mycket skratt. Sånt tycker jag om. Sen var jag tvungen att åka hem och vila mig, pga. operationen och det. Då var jag allt annat än glad. Hade världens värdelösaste fredagskväll. Så ska det fucking låta och fyllesms från jättepackade Göteborgare. Det kunde ha varit kul, men nej. Så idag ska jag spendera lördagen åt att plugga. Tjenchila ringer och tjatar och vill umgås med mig, och jag vill umgås med henne med men jag tror att jag ska umgås med FN. Jävla skit.

Träna vill jag också. Mest av allt allt allt. Men det får jag heller inte. ÅH! Livet..

Idag är det ett år sedan, förra årets 21 mars. Värt att lägga ytterst lite tanke åt. Oh my, oh my, what am I gonna do?


Ciao